attlevamedhelvettet

Hej!

Nu är det bara några timmar kvar tills min syster kommer och hämtar mig. Hon
hämtar hem mig en vecka, hon kommer imorgon efter lunch. Det ska bli så skönt
att komma hem och tillbringa dagarna med min familj och mina vänner.
När jag sitter här och skriver så är jag så förbannat sugen på livet. Jag vill ut och
se världen. I nästan hela mitt liv har jag drömt om USA, ( jag SKA dit ) Det började
med att jag såg på "Rädda Willy" när jag var liten och på så sätt ville jag till
Florida för att gå på Sea World. Jag var alltid så avundsjuk på min kompis Frida som
fick åka dit när hon ville. ( hon har släkt i florida ) Mamma sa alltid till mig att Paulina
vi ska spara ihop så att vi ska åka dit, du och jag! Det har inte hänt än men vem vet
kanske någon dag :) Sen började jag kolla på The OC och då ville jag till Carlifonien
mer än något annat. Efter det hade jag en period med "Sex and the city" och det livet
dom lever lockar väl merän nått annat. Haha, jag SKA verkligen till USA. Jag ska fan ut
i världen. Vad är det igentligen som stoppar mig? Nu har det ioförsig varit ätstörningen
som har stoppat mig i två år. Men NU, nu ska jag ut i livet. Jag ska besöka USA och allt
vad en sån resa innebär. Jag ska även ta mig till Australien någon gång. Om någon
skulle på allvar säga till mig att dom ville åka kanske nästa år, skulle jag helt klart vara
med på att boka en resa direkt!!

Jag drömmer mig varje dag. Jag skulle till och med kunna åka ensam.
det kanske vore nått (: nu får det räcka för idag, jag ska hem och leva livet
i veckan nu. Puss och kram, nu ska jag drömma lite till (:

ni är så fina.

JAG VET INTE HUR JAG SKA TACKA ER MINA UNDERBARA VÄNNER.
NI ÄR DOM BÄSTA PERSONERNA JAG MÖTT. ATT NI FÖLJER MIG GENOM
DETTA. JA, SOM SAGT JAG VET INTE HUR JAG SKA TACKA ER FÖR ALLT
NI GÖR. NI GÖR MIG SÅ HIMLA GLAD VARJE GÅNG. DET KÄNNS SÅ SKÖNT
ATT VETA ATT NI ALLTID FINNS DÄR VAD DET ÄN ÄR.
JAG ÄLSKAR ER OCH JAG SKULLE ALDRIG KLARA MIG UTAN ER. NI ÄR BÄST!

DETTA GÄLLER MIN FINA FAMILJ OCKSÅ.
AMANDA, TACK FÖR ATT DU VAR HÄR IGÅR,
DU BETYDER MASSOR UNDERBARA DU <3

det går ganska bra här.
orkar inte bry mig om nått.
stänger av alla känslor och allt :/
det är dumt, men ingen ide för här fattar ingen nått.

kör bara..

Rädsla blandat med possitiva tankar blandat med ångest.
Konstigt att man kan känna så många olika känslor, ibland vill
man bara gråta, och efter tre sekunder så kan man sitta och le..
Dom kan inte mycket här, men vi hjälps åt. Jag säger till om
jag får för lite eller för mycket. Det funkar. Jag är possitiv.
Jag vill hem. Jag vill leva. Det är jag värd !

Natten som var, var rent utsagt förjävlig. Jag sov inte många timmar pga
att jag delar rum med en annan, och hon sov gott kan jag lova. ( man
hörde det på snarkningarna, HELA natten ) haha. Men jag hoppas på att
få sova bättre inatt. Lyckades somna en timma iallafall och vaknade av
att sköterskorna kom in och tog lite prover bla.
Dagen har varit bra, tog oss en morgonpromenad klockan halv tio med
alla på avdelningen. SÅ underbart väder. Jag kände hur jag log för mig
själv när jag gick där. Solen brännde till i ansiktet vilket var underbart.
Ikväll kommer min älskade hit och pussar mig hejdå samtidigt som han
hälsar på. Han åker till sälen imorgon och kommer inte hem förrens på söndag.
Hoppas på andra besök i helgen.
Senare idag är det tydligen tipspromenad :) huhu!

PUSS

Ja, det är vart jag befinner mig. FUCK THIS FUCKING SHIT! Jag hatar min sjukdom
och just nu hatar jag mig själv att jag inte bar tryckte i mig ND så hade jag kanske
inte suttit här på allmänpsykiatrin i falköping.. Jag var i skövde på vanligt samtal och
kontroll, hade gått ner ca 1 kg så var under en viss gräns som mina läkare hade
kommit överrens om att jag inte fick underskrida då skulle det bli inläggning. Sagt och
gjort, jävla klant arsel paulina! Nu sitter jag ju här i skiten IGEN. Vet inte hur länge
det blir, kan bli en vecka, det kan bli flera :/ Jag vill hem. Fast nu är det fan bara att
äta och se jävligt glad ut, nu ska jag inte in hit mer. Ju snabbare jag går upp desto
fortare kommer jag hem. punkt slut.

Jag vill till turkiet nu! Inte om en månad, NUNUNU!

min mamma är stark, hon är starkare än anorexin och
jag vet inte hur jag ska tacka henne! Tack mamma, du
är världens bästa! <3 du är så stark så anorexin viker sig!

underbart var ordet!
nu kämpar vi vidare.

Jag måste själv fundera på vad det är jag vill med mitt liv.
Jag måste själv fundera på om jag verkligen vill vara sjuk hela mitt liv.
Jag måste själv ta tag i mina problem och försöka lösa dom.
Inte bara sitta och stirra rakt fram, våga prata med nära och kära.
Dom finns där för mig och det vet jag ju om..

Jag vill tillbaka. Tillbaka till den glada tiden.
och jag ska fan dit igen också! Kom igen nu lite!
Att gå upp i vikt är bara bra, det behöver jag och det kommer
leda till massa bra saker. Jag kommer bli pigg, glad,
få snygga former och massa massa mer :)

Vi kämpar på kära vänner. Vi är inte värda detta.

ÅH, var i skövde idag och hade samtal med min nya psykolog. Vi klickade INTE, vilket
då ledde till att jag bara satt och inte hörde ett ord vad hon pratade om. Jag vill ha
tillbaka min underbara psykolog som jag hade i göteborg, hon är guld värd! Fan också.
Jag hade verkligen sett fram emot mötet men efter så var jag nästan i sämre skick än
när jag kom dit :/

Nog om det. Annars flyter dagarna på och nu ikväll ska jag och min pojkvän köpa hem
mat från en indisk restaurang här i stan. Härligt!

Mamma frågade mig igår:
- Vad är det som är så possitivt med denna sjukdomen då paulina?
- Vad är det som gör att du är kvar.

Pappa frågade idag:
- Var inte psykologen i göteborg bra?
Jag:
- Jo
Pappa:
- Varför åkte du hem så tidigt då?

:S gaaah--

Tiden går fort och jag hänger inte med.
Lite så känns det faktiskt (: Branäs har varit bra. Nej, jag ljuger ju till och med för mig
själv när jag skriver att det har varit bra för det har det inte. Maten har gått åt helvette
och mamma var arg och besviken när jag kom hem. Jag funderade över om den helgen
var värt en utskrivning och deffinitivt inte! Varför skulle jag kampas med att åka till
sälen för? Jag kunde ju stannat dom 12 veckorna för att sedan komma ut i livet som en
frisk person, inte helt frisk, men på god väg kanske?!
Nog om det. Det går bättre hemma iallafall, nu står pappa i köket och lagar pannkakor
som vi ska äta till lunch. Ska bli gott! Annars så ska jag väl inte göra något idag. Kolla på
Pearl Harbor klockan 15.30 på 4:an kanske?! :) Inte så roligt väder ute precis.

Vi hörs! PUSS

Det är så svårt och veta vem som är vem. Eller igentligen så vet jag när anorexin är
där och när den riktiga paulina är där. Men det är svårt och ganska jobbigt. Det är
jobbigt när ångesten kommer och man inte vet vad man ska göra?! Men fan, vi måste
tackla den för att komma vidare i livet. Jag vill inte leva detta TRÅKIGA liv med en
dum kvinna på axeln hela mitt liv. Därför måste jag sakta men säkert börja få bort
henne ur mitt liv. Det kommer dröja men jag måste kämpa.
Idag åker jag till Branäs, ska bli väldigt roligt. Dock har jag hört att det regnar där uppe nu :S
Men jag har beställt sol så det får vi verkligen hoppas på!

Jag bakade ju bullar i tisdags, här kommer bildbevis :


vanilj och blåbär.. ( innan dom har jäst )



jäst och påväg in i ugnen, dom smakade mumma! :)