2 Februari 2010
Igår var som sagt en märklig dag, jag åt lunchen som mamma serverade och sen tog jag en ND på eftermiddagen, men jag gick ut och gick vilket kanske inte var så bra. Fast det gick ju inte så fort pga av all snö! Nu vill jag verkligen ha sommar. Efter att jag hade varit hemma ett tag så ringde mamma. Hon sa att hon hade gjort lunch till mig idag med och då frågade jag vad det var för något, köttfärssås och spagetti. Men då blev jag genast skiträdd och sa att hon inte visste hur mycket pasta det skulle vara, ( jag själv mäter upp efter matschemat ) eller hur mycket köttfärs. Då sa jag exakt hur mycket det skulle vara, men samtidigt känns det inte som jag "litar" på henne, det känns som om hon öser på med mat bara för att jag ska gå upp i vikt. Så jag börjarde gråta efter vårt samtal och jag slutade inte heller, jag vill inte vara den som är så svag, jag vill inte vara den som inte klarar av att ta sig upp för detta enorma berg!
Jag orkar inte vara den personen med ett täcke över mitt inre, jag är en person utåt och en annan (riktigt svag) person innåt! Alla tror att jag är den starka personen som klarar av allt, men ibland kan det vara så himla skönt att bara få vara den svaga personen som faktiskt inte klarar av allt själv. Idag har jag möte med min behandlare, vi fårse hur det går.
Jag har iallafall bokat biljetter till Malmö på Torsdag kväll, är där över helgen och kommer hem igen på Söndag, underbart? eller kanske skitjobbigt? Jag vet faktiskt inte än.
Förresten, ikväll är det PARADISE HOTEL FINAL! haha, jag älskar det programmen samtidigt
som jag bara skakar på huvudet åt allt och alla, haha! :)
PUSS!
ibland gör det så ont att läsa såna här inlägg och känna igen sig. jag känner igen mig för mycket liksom. och vet vilket helvete det är när man låter ätstörningen förvränga logiska tankar. jag hade en period när jag var helt säker på att mamma la extra mycket matlagningsgrädde och creme fraiche i saker, och typ extra mycket mjöl och ost så att jag skulle gå upp i vikt. jag satt och höll en utfrågning av vad hon hade lagt i maten, men trodde ändå inte på henne. och jag behövde hjälp med att lägga upp för jag klarade inte av att BÅDE lägga upp rätt mängd OCH äta upp, men samtidigt litade jag inte på hennes ögonmått, och självklart kunde hon inte stå där med ett jävla dl-mått och mäta EXAKT mängd ris etc.
men det kommer en dag när du klarar av att släppa på den där enormt hårda kontrollen av att det måste vara exakt rätt mängd. tänk på att det inte kan bli exakt - och det ska inte vara exakt! en sked extra ris en dag och kanske ett mindre äpple nästa dag gör att det jämnar ut sig. så ska det vara. jag höll på att mäta och räkna allt så att det skulle vara exakt, men så sa min dietist "skit i papprena! skit i det där matschemat nu! du ska kunna ta en frukt till ett mellanmål sen 100 gram choklad nästa mellanmål!".
nu menade hon mellanmålen för de har jag haft hårdast koll på, men hon har ju rätt. att ta en macka ena gången och 50 gr choklad andra är samma sak, och har man blivit lite säkrare kan man äta nåt mindre ena gången och mer choklad nästa gången.
försök att släppa på tvånget att det ska vara exakt. jag vet att det är lätt att säga. men för varje dag kan du bli bättre och modigare. utmana dig själv och ge inte upp för att det inte går i början. välj EN sak som du inte mäter/väger och försök så gott du kan!
jag skickar en massa virtuella kramar!
Godmorgon söta! (inte för dig men för mig =)) Jag förstår precis hur du känner, hoppas hoppas att du tar dig ur denna tunga period och över berget! Både din mamma och pojkvän vill ju bara ditt bästa. Känns det lättare att sova hos honom? Har han inte lika stor koll?
Tack för komplimangen om håret, jag är nöjd =) Idag ska jag nog bara vara hemma, ska ta en kort promenad och sedan ska även jag invänta Paradise hotel finalen! Spännande! =) Hur gick samtalet hos din behandlare? Du måste berätta exakt hur du känner och mår för tillfället! Puss!
