jag är rädd..
Jag skakar och har lite lätt hjärtklappning just nu. Igår var jag hemma hos min pojkvän ensam och efter att mamma hade ringt mig så kunde jag inte sluta gråta ( som vanligt höll jag inne gråten tills vi hade lagt på, och hon hör så väl på mig när jag gör det, hon hör hur ledsen jag är, men allt håller jag inom mig. ) jag skrev ett brev till mamma om exakt hur läget ligger till, och nu på jobbet har jag suttit och renskrivit det. Jag har bestämt mig för att ge det till henne när jag slutar sen, och jag har extrem ångest och oro för detta. Undra hur det kommer att sluta. Vet inte om jag ska skriva ut brevet jag skrev, men jag skrev iallafall om bla. hur rädd jag var för att komma hem och äta varje dag efter jobbet för att jag är rädd för vad maten ska göra med mig. TVÅ stora måltider om dagen vet jag inte om jag klarar av. Ingen promenad efter jobbet kommer ta kål på mig. Kanske är det rätt att flytta hem, men jag tror många av er förstår mig när jag skriver om dessa vardagliga rutiner som kommer att förändras.
En sak jag inte skrev ut var hur lite jag egentligen äter. Jag äter ju frukost vilket består av en macka med ost, smör och ibland skinka, lunch som mamma har med sig ( en normal portion) och sen en frukt vid 15.00 sen äter jag en macka med ost när jag kommer hem på kvällen. För mig känns det ganska okej ändå? Vet inte om det är det, tror inte det.
Lilla vän! Jag blir ledsen och orolig för dig när jag läser detta. Jag tycker att du ska ge brevet till din mamma om du inte orkar säga det till henne över telefon eller öga mot öga. Både du som jag vet att det du äter nu inte är tillräckligt. Tänk på att du inte vill bli inlagd hjärtat! Tack för din omtanke, puss o kram
Du vet att det där är på tok för lite. Du bör äta en stor frukost, text gröt och smörgås eller liknande, lunch, en normal portion och middag en normal portion. Dessutom ska du ha 2-3 mellanmål på dagen också.
Vad säger din behandlare om hur du äter?
Kram
SVAR: Hejsan. Jodå det är helt okej :) Själv? Ja, visste är han söööt :) KRAM
Gumman! först av allt: det är alldels för lite mat och det vet du innerst inne, man blir bara så van vid lite käk att man helt tappar greppet om normalt och lagom. Tack snälla för dina fina kommentarer, dom värmer massor<3
Hoppas du kämpar på nu, kramar!