när jag tänker efter..
Har nu fått i mig lunchen, bestående av spaghetti och köttfärssås, åt ca 2.5 dl pasta tror jag och ca 2 dl köttfärs. Det var ganska gott, sådär idag faktiskt, men jag fick i mig maten iallafall. Har inte kunnat ta någon ND idag, jag mår så illa av dom och får jävligt ont i magen också vilket inte känns som om det inte är värt det då. Jag kanske inbillar mig att jag får typ "ont" i magen bara för att jag igentligen inte vill dricka ND:erna men det gör jag faktiskt inte. Dom är värre än vad många tror!
En annan sak jag tänkte på är att mamma sa åt mig igår att sova hemma, men lyckades "slingra" mig ur det så jag fick sova hos min pojkvän. Detta gör jag ju enbart för att min pojkvän inte har så mycket att säga till om. Han försöker men jag lyssnar inte ( been there ). Jag är jättedålig på att prata ut med folk, min mamma är den enda som jag pratar med nästan. jag tänker varje gång hur jag ska säga till min pojkvän när jag kommer hem att jag är ledsen över att vi var osams om det igår men det är såhär det ligger till: och sen börjar jag världens historia om hur jag igentligen mår. MEN, det skulle aldrig falla mig in. Jag är så dålig på att visa känslor och prata ut. Någon som känner igen sig?
Nu ska jag snart till min behandlare, eller klockan halv 4 ska jag åka! AH!
PUSS.
Vore det inte skönt att berätta precis hur du känner och mår för din pojkvän också? Eller är du rädd att han skulle pusha dig mer med maten och så? Jag tror det vore bra! Lycka till hos din behandlare! Ser fram emot att höra hur det gick! Puss
Förstår det! Men jag tror det kommer kännas bättre. Då kan inte sjukdomen ta över heller på samma sätt, du kan inte "lura honom". Om du ska bli frisk så är det nog det bästa, och det ska du ju! Även om man dras åt olika håll, det är en stark och pågående kamp. Vi måste bara bestämma oss!!
