attlevamedhelvettet

Sitter just nu på jobbet och trökar. Väntar på att få gå på lunch, äta och handla tills ikväll. Jag längtar så mycket efter att få äta men när jag väl äter så vill jag inte ha mer. Jag vill bara kunna äta allt som finns, allt som kommer i min väg. Men det känns som om det är förbjudet på något sätt att t.ex vid en fika ta den där jävla kladdkakan. Varför är det så? Kommer jag aldrig kunna bli normalt till allt som är gott? Jag vet mycket väl om efter att ha varit inlagd att det är inte farligt att äta t.ex då en kladdkaka bit till fikat för det är ju precis som ett mellanmål och mellanmål ska vi ha i oss. VI SKA äta 6 ggr per dag, det vet jag mycket väl, men även fast jag vet detta så gör jag det inte. Min behandlare sa till mig igår att om jag inte börjar att äta mer så kommer jag ju få bli inlagd igen. Jag vill ju inget hellre än att vara frisk och vara hemma med familj, pojkvän, vänner etc. Men även fast jag har fått denna uppmaning så gör man det inte ändå. VARFÖR????
Jag ska iallafall försöka pilla i mig en nd idag, det ska jag fan göra, det kvittar vad hjärnan säger men jag SKA!!
Hejdå så länge..