neråt, neråt, neråt!
Igår var jag hos min behandlare, och ja, som sagt. Ner igen!
A (min behandlare) - X (jag) nu är det riktigt nära, vad tänker du igentligen? För någon månad sedan så var du så på hugget och sa att du aldrig ville komma till slutenvården igen, men nu är det verkligen riktigt farligt. Nu är det såååå nära!
Jag hade inget att säga, helt tom som vanligt. Berättade för henne att det spökar lite ibland, att jag får mina ångestattacker,men jag själv tycker inte att dom är så farliga. men det kanske dom är? I bilen hem så tänkte jag för mig själv, jag sa det till mig själv flera gånger att jag får inte gå ut och gå idag för det kommer bara skada mig ännu mer. Jag kommer hem och börjar plocka i ordning lite hemma och likt förbannat så tar mina tankar över och jag går ut och går en sväng. FAN! Vill ju inte vara sjuk, jag vill bara vara frisk, fina former och en söt kropp. Nu ser jag ju mest ut som ett streck! Varför dessa dumma tankar hela tiden?
Jag har själv funderat på om jag kanske skulle ta och flytta hem till familjen lite igen så mamma kan ha lite mer koll på mig iallafall. Men även om hon har koll på mig så kommer det förmodligen att leda till att jag ljuger om att jag har ätit m.m. Jag har varit där förut :/ Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, vill inte förlora mitt jobb eller mina vänner. Jag vill bara vara hemma och leva ett sunt liv! Igår låg jag i sängen och tänkte på vad jag skulle äta idag och sa till mig själv att ta ND idag, vi får väl se hur dagen slutar! Ikväll ska vi iallafall ha kul, hela jobbet ska till en restaurang och käka gott m.m :)
Puss och Kram!
Gumman, inte bra:/ Blev också hotad flera gånger (blir det fortfarande) men tillslut vände det väldigt sakta och jag var envis nog att visa att jag kunde själv hemma. Jag blev "tvingad" att flytta hem till familjen och de var till en början ett helvete men idag är jag så tacksam. Utan det beslutet hade jag aldrig kommit såhär långt. Tror det kan vara bra för dig, din familj och du måste inse allvaret med denna sjukdom. Känner igen mig så i det du skriver, allt det här med att man vill så mycket men luras iväg av de sjuka tankarna och går ut och går exempelvis även om man vet att det bara förvärrar för en. Jag behövde någon som satte ner foten, som förbjöd mig och tog kontrollen ifrån mig i början och nu har jag kommit in i en sån rutin och vill inget hellre än nå min individuella friskvikt och bli fri och lycklig. Slippa ett liv utan ångest! Du kommer må bättre och tänka friskare men du måste ha järnvilja och tålamod men de är så värt det. Tror jag på iallafall.
Hur länge har du varit sjuk och vad får du för hjälp nu? Något ställe jag kanske varit på själv?
Vad gäller jobbet skulle jag föreslå sjukskrivning, då får du behålla jobbet och får 75 % av din inkomst. Eftersom att kampen mot ett friskt liv är ett heltidsjobb så krävs det att man enbart fokuserar på det.
Hoppas du får en toppendag!
Kramar
Gumman, inte bra:/ Blev också hotad flera gånger (blir det fortfarande) men tillslut vände det väldigt sakta och jag var envis nog att visa att jag kunde själv hemma. Jag blev "tvingad" att flytta hem till familjen och de var till en början ett helvete men idag är jag så tacksam. Utan det beslutet hade jag aldrig kommit såhär långt. Tror det kan vara bra för dig, din familj och du måste inse allvaret med denna sjukdom. Känner igen mig så i det du skriver, allt det här med att man vill så mycket men luras iväg av de sjuka tankarna och går ut och går exempelvis även om man vet att det bara förvärrar för en. Jag behövde någon som satte ner foten, som förbjöd mig och tog kontrollen ifrån mig i början och nu har jag kommit in i en sån rutin och vill inget hellre än nå min individuella friskvikt och bli fri och lycklig. Slippa ett liv utan ångest! Du kommer må bättre och tänka friskare men du måste ha järnvilja och tålamod men de är så värt det. Tror jag på iallafall.
Hur länge har du varit sjuk och vad får du för hjälp nu? Något ställe jag kanske varit på själv?
Vad gäller jobbet skulle jag föreslå sjukskrivning, då får du behålla jobbet och får 75 % av din inkomst. Eftersom att kampen mot ett friskt liv är ett heltidsjobb så krävs det att man enbart fokuserar på det.
Hoppas du får en toppendag!
Kramar
jag håller med jennifer. sluta jobba till att börja med. det är en heltidsjobb för sig att fokusera på att bli frisk. varje gång man sysselsätter sig med något annat använder anorexin det som ursäkt till att inte äta ordentligt. jag tror faktiskt att du behöver mycket mer stöd än vad du tror, det är när man är med någon annan och äter normala portioner som man inser hur jävla sjuk man faktiskt är. du kan påverka ditt liv och dina tankar, men det är bara DU som kan göra förändringen. kram.
