22 Januari uppdatering

JAG GICK INTE UT OCH GICK EFTER JOBBET!
Jag är så stolt över mig själv! :) huhu...
Nu blir det Förkväll sen tjejrna.
Morsning, korsning...


22 Januari 2010

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH, ÄNTLIGEN FREDAG!!!
Har inte hunnit blogga idag, det är fullt ös på jobbet och det ringer konstant hela tiden typ. Imorses var det frukost på jobbet, en macka och ett glas juice + thé. Gottigottgott. Sen var det lite jobb igen och sen var det dags för lunch, krovstroganoff och bulgur. Riktigt gott faktiskt, mamma sa åt mig att inte gå ut på lunchen för att inte göra av med så mycket kallorier. Men tog mig en promenad iallafall på ca 20 minuter. Jag tror själv inte att det ger så mycket men det lär vi ju se på onsdagmorgon då jag ska till min behandlare igen. Hoppas det går vägen, annar går jag i väggen! Har inte tagit någon ND idag då jag vet att jag vill äta godis ikväll, ( jag ska ju igentligen ta en ND också, men kan inte det idag) ska inte ta någon promenad efter jobbet idag, det får jag verkligen inte. Ska hem och städa istället lite grann sen ikväll blir det Let´s Dance med mina underbara tjejer!

Annars är allt som vanligt, helgen ser lugn och skön ut, sen är det en ny vecka med nya tag! Skriver mer ikväll tror jag om jag får någon tid över! Hoppas ni har det bra, kul att man får lite nya kommentarer med! :)
Puss!

uppdatering, kl 16.00

aaaaaaah, snart slut på arbetsdagen för idag. UNDERBART!!
Nu har jag varit duktig, åt upp pastan och köttfärssåsen, mamma tyckte det såg lite ut men ganska bra iallafall. Nu i eftermiddag tog jag ÄNNU en ND :) Skönt att det har gått så pass bra hittils iallafall, nu vet man ju aldrig hur det blir imorgon. På fredagar får vi frukost på jobbet och då blir det så mycket annat som jag inte brukar äta till frukost och då kommer jag aaaldrig att orka en ND. Fårse hur det slutar, sen på fredagkvällar brukar jag vilja käka lite godis till Let´s Dance och då vill jag inte äta en massa ND:er för då känns det bara "för" mycket! :/ Förstår ni mig? Oftast blir det ju inte allt för mycket godis, men jag vill ju kunna ha alternativet att smaka iallafall och om jag då har ätit mycket innan så vet jag faktiskt inte om jag klarar av att ta mig så mycket godis :/ helt crazy, jag vet! Nu ska jag snart hem, snart yoga :) wehoou.. 

BYEBYE.  

21 Januari

Hej!

Dagen har börjat ganska bra (enligt mig). Åt en macka med två skivor skinka förut + en ND och en kopp thé! Det var det värsta :) Jag är nöjd över detta, kunde inte ens tänka tanken igår. Nu snart är det lunch, pasta och köttfärssås, mamma äter med mig så hon ser att jag äter ordentligt. Kan ju meddela efter vad hon tyckte, hoppas det slutar bra. Sen i eftermiddag så tar vi en ND till och kanske en frukt. Ikväll är det YOGA klockan 18-19, det ska bli helt underbart :) Sen är det ju äntligen FREDAG imorgon, då blir det Let´s Dance med mina härliga tjejer!!

Skriver mer sen, PUSS

livetväntarinte..

Lev livet nu, inte sen!
imorgon kör vi, jag måste, måste, måste! Ska bli intressant hur min första dag kommer se ut. Ska alltså försöka äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål. mamma ringde precis och påminde mig om detta. Kanske jag behöver någon som fixar min mat ÅT mig, för jag kan förmodligen inte lägga upp tillräckligt med mat by my self. Vi får nog ordna det. . Vi hörs mer imorgon, nu blir det sängen, godnatt!

Uppdatering, efter läkarbesöket..

Tillbaka efter en tur till läkaren. Jag satt tyst igenom hela mötet, fanns inga ord kvar hos mig. Gått ner 1 kg till vilket innebär snart slutenvård. Jag VILL INTE! Men jag vet faktiskt inte hur jag ska lyckas ta mig upp 1 kg på en vecka på egen hand. Jag vet inte, men jag vill merän gärna. Tips? Ska inte gå ut och gå idag, det är framsteg för mig, sen ska jag äta och inte motionera alls, men hur det ska gå till är fortfarande ett stort frågetecken. Jag var nära på att börja gråta en hel del gånger men lyckades hålla undan tårarna. Ville få tid hos en psykolog men inte ens det fick jag för jag vägde för lite. Dom anser att man inte kan prata med någon då för man tar inte in någonting. Sant eller inte? Jag vet inte, jag tar till mig allt dom säger men jag vet inte hur fort det försvinner ur hjärnan igen. Nu har jag iallafall precis lagat mat, köttfärsås och pasta blir det. Hoppas på att detta kan gå vägen för mig nu, tänk om jag bara kunde hålla vikten tills nästa gång, då vore ju allt så mycket lättare!

Hejdå så länge, ikväll blir det lugnt. cho chipp!

20 Januari 2010

Goddag allihop!
Sitter på jobbet och väntar på att få gå på lunch, efter det ska jag och min mamma iväg till läkaren. Jag är väldigt nervös inför detta. Undra vad dom säger idag (något i form med detta kanske) :
- XX, nu har du gått ner igen! Vad är det som händer? Varför blir det såhär? Du vet ju vad det innebär om du fortsätter gå ner i vikt. Det finns bara en utväg och det är slutenvården! Vi kan inte ha kvar dig om du fortsätter såhär!!

Hoppas det går vägen iallafall, idag ska jag be om hjälp. Jag SKA ta mig ur detta, jag SKA be om att få prata med en psykolog, dietist och allt var det är. Det kan ju bara leda till något bra så varför inte försöka. Jag hör av mig efter hur det gick.
PUSS

19 januari uppdatering

Precis tagit mig en ND, bra gjort! Kör vidare så nu!! Vi klarar detta..

19 Januari 2010

Goddag!
Sitter på jobbet ( som vanligt ) och kollar lite på internet mellan samtalen. Åt en lunch bestående av kyckling -wraps och sallad till det. Förmodligen för lite men det var det enda jag hade med mig. Imorgon ska jag till läkaren klockan 13.00, nervöst faktiskt. Jag vill ju inte ha gått ner i vikt men det kommer jag antagligen ha gjort.. Inte bra. Det är så jobbigt att se hur besvikna dom blir när man är där och har gått ner i vikt. Sen vet jag mycket väl om hur jag ska äta, men ändå gör jag det inte. Efter jobbet idag hade jag tänkt mig att gå ut och gå en liten sväng. Jag ska försöka att inte vara ute i en timma för det har jag igentligen inte tid med. Måste laga mat och diska och kanske städa lite innan min kära pojkvän kommer hem. Allt för att göra honom glad :)
Skriver nog mer sen! Bye..

18 Januari - att ljuga..

Hej bloggen!
Ingen idé att skriva hej allihop för det är nog inga som vet om den här bloggen. Just nu är jag på jobbet och har precis haft lunch. Alldeless för lite till mat idag, det är pinsamt att sitta och "gömma" maten för andra så dom inte ska se hur lite jag äter :/ Det låter helt crazy jag vet men jag kan tyvärr inte göra så mycket åt det, jag vill ju inte ha mer med mig heller i min matlåda. Då får jag ju dåligt samvete för det istället. Det känns som om jag är så fruktansvärt delad, jag vill äta mycket och jag blir glad om jag lyckas få i mig bra med mat, men samtidigt så blir jag så förbannad och ledsen så fort jag får i mig för "mycket" ! Jag orkar inte heller ljuga för alla längre, jag ljuger om allt! Det värsta är ju att ALLA tror på mig och det gör mig ledsen. Jag vill inte ljuga men samtidigt så måste jag. Jag ska t.ex ta 3 nd om dagen, jag tar inte ens EN. En halv möjligtvis, precis som om den där jävla nd skulle vara farlig. Det är ju bara medicin :/ Ikväll blir det styrketräning på gymmet, sen blir det BodyJam, så himla roligt! :) Det är typ som dans, hur kul som helst. Hade tänkt att ta mig en liten promenad också innan gymmet, men varför ska jag göra det igentligen? Jag behöver det verkligen INTE, men går det att stoppa mig? Jävla hjärna, den tar över mitt liv! Den sårar alla mina människor som är runt omkring mig. fan också!

Hejdå så länge.

17 Januari 2010

Så var helgen över och imorgon är det dags för jobb igen. Har precis ätit en god frukost,( en tallrik gröt, nästan) efter att ha tagit en skön promenad ute i kylan. Fast idag var det riktigt skönt, ett tag när jag var ute och gick var det -20 det var värre kan jag säga. Stackars ansikte!! Skulle aldrig gått ut och gått idag, varför gjorde jag detta?! Igår var jag och pojkvän bara inne och såg på två filmer, "the stepfather" och "whiteout" bra filmer båda två faktiskt. Lugn och skön kväll.. Idag skulle det ha varit cirkel på gymmet, men verkar som om det inte blir någonting. Mamma hade ingen lust och syster var tydligen sjuk så vi går och kollar på hockey istället. Jag som kan behöva bygga lite muskler! Hatar ändringar i mitt schema, hatar när man har planerat en sak och sen blir det helt annorlunda.
Jaja, nog om det. Ska iväg på lunch sen hos svärföräldrarna, yummie. Hörs kanske mer sen!

Uppdatering, kl 14.30

Jag vill bara tjuta!!
Allt går verkligen emot mig just nu, sitter på jobbet och inte fattar någonting. Jag vill kunna allt när kunderna ringer och behöver hjälp, så jobbigt att behöva fråga mina kollegor hela tiden. Mamma skriver mail om hur jag ska jobba med min ätstörning, hur mycket jag behöver en psykolog m.m. Jag vill bara hem och lägga mig i soffan framför Let´s Dance just nu. Men jag har två timmar kvar att jobba, orkar inte!!

Vad skönt det är att skriva av sig ibland.. Jag vill ha någon som är i min sits och vet precis hur detta känns.

15 januari

There'll be no last chance I promise to never mess it up again
It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside

Så känns det ungefär, aldrig att jag vill uppleva detta som jag har gjort nu i ett år, men samtidigt så är det ett helvette att bli av med. Jag vill inte ens tänka tanken på att träna, men det slår en VARJE dag att DU måste träna, du måste, du måste. Jag orkar inte hålla på med detta. Hur drar man sig ur sin grop som man har hamnat i. Det är en så lång väg upp att jag hamnar halvvägs varenda gång. Jag når aldrig riktigt toppen, det är så frustrerande.
Fick en mysig och god frukost idag på jobbet, mums. Nu snart är det dags för lunch och ikväll blir det mys med pojkvännen framför Let´s Dance, vilka underbara människor som är med i det programmet. Fina vackra människor. Igår lovade jag mig själv att pilla i mig en nd, men det kom inte på fråga efter att vi fått morotskaka på jobbet :/ hm.. varför kunde jag inte ta nd också? Jag är dum, alldelss för osmart för att bli frisk.
Bye.

mamma vill så väl..

Jag vet att mamma bara vill mig så väl när hon tjatar och skriker på mig om hur lite jag äter eller hur mycket jag rör på mig ända tills jag börjar gråta. Jag vet om det, men tydligen så vill man inte lyssna. Jag lyssnar, det gör jag och jag vet vad jag ska göra. Men det är ändå någonting som stoppar mig.
Detta skrev mamma till mig idag.. 

Det roligaste av allt vet du vad det skulle vara:
En XX (JAG) som går upp i vikt, går och pratar med någon psykolog och jobbar med sig själv.
En XX (JAG) som är med mig o X (syster) o tränar, springer tjejmilen tillsammans.

Åker till Grekland med sin pojkvän, får åka till New york o kolla på denna underbara stad med sin pojkvän.
En tjej som hänger med familjen till Thailand.. En tjej som börjar studera med något som intresserar henne, har vänner och intressen. Som tillslut skaffar en familj OCH SOM FRAMFÖR ALLT ÄR LYCKLIG
Det är min önskan om dig!!

Det jag är mest rädd för:
Är en XX (JAG) som inte tar tag i sin sjukdom som kommer att åka in o ut på sjukhus, och som tillslut blir så ensam med sin sjukdom att det blir hennes enda sällskap.


Jag vet och jag vill, men jag vet inte hur...
XX


attlevamedhelvettet

Sitter just nu på jobbet och trökar. Väntar på att få gå på lunch, äta och handla tills ikväll. Jag längtar så mycket efter att få äta men när jag väl äter så vill jag inte ha mer. Jag vill bara kunna äta allt som finns, allt som kommer i min väg. Men det känns som om det är förbjudet på något sätt att t.ex vid en fika ta den där jävla kladdkakan. Varför är det så? Kommer jag aldrig kunna bli normalt till allt som är gott? Jag vet mycket väl om efter att ha varit inlagd att det är inte farligt att äta t.ex då en kladdkaka bit till fikat för det är ju precis som ett mellanmål och mellanmål ska vi ha i oss. VI SKA äta 6 ggr per dag, det vet jag mycket väl, men även fast jag vet detta så gör jag det inte. Min behandlare sa till mig igår att om jag inte börjar att äta mer så kommer jag ju få bli inlagd igen. Jag vill ju inget hellre än att vara frisk och vara hemma med familj, pojkvän, vänner etc. Men även fast jag har fått denna uppmaning så gör man det inte ändå. VARFÖR????
Jag ska iallafall försöka pilla i mig en nd idag, det ska jag fan göra, det kvittar vad hjärnan säger men jag SKA!!
Hejdå så länge..

13 Januari 2010

Idag skriver jag för första gången i den här bloggen. Att leva med helvettet är en blogg då du får följa en tjej (anonym) som lever med det helvette som många av oss unga tjejer gör idag, alltså anorexi. Just nu är livet på en skör tråd, och det står just nu mellan dagvård vs slutenvård (igen). För ett halvår sedan så kom jag ut från slutenvården och när jag väl kom hem satte helvettet igång igen. Jag blev sjuk i anorexi ungefär fär ett och ett halvt år sedan och sen dess har allt handlat om just anorexi. Jag vill inget annat än att vara en helt vanlig tjej som varken bryr sig om vikt eller mat. Då säger många: men det är väl inte så svårt!? Nej, det kanske inte är så svårt, men för mig är varje dag en kamp om mat och träning. Dags att ta tag i sitt liv nu, jag vill inte leva med detta helvette hela livet ut, det tar kål på en och jag orkar verkligen inte göra alla mina underbara människor runt omkring mig besvikna igen. Ibland kan det vara skönt att få skriva av sig lite och då kan jag göra detta här. Antingen så läser ni om mitt liv mot en ljusare framtid eller så skippar ni det :) Vi hörs snart igen, moi.   


Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0